man kan vara vart som helst.
i en korridor, i en butik, på en gata eller i ett diskotek.
man ser sig omkring
och man tänker
och man hoppas
på att den dära efterlängtade famnen ska titta fram.

hur kan man känna sig så ensam, även fast man är omringad av kroppar
roande själar och vänskapliga blickar.

de förgyller bara inte tomheten så som du gör.