It's just enough dark to see, how you're the light over me

Jag drömmer mig bort till en lägenhet mina ögon skådade iförgår på internet,
på världens mysigaste gata i en by precis vid vattnet, nästan så som på bästkusten.
Ibland känns det som att jag försöker hitta det jag hade där, här.
Men Spanien och Sverige är som torrt och vått, så olika.
Och sen, mina fina, finaste vänner som jag har kvar där uppe. Det är som en spik som
spikas i mitt bröst varje gång jag tänker på dem. Det gör så ont att inte ha dem nära,
att inte ha sett dem på ett år. Ett år, en evighet.
Jag hoppas bara att träffa er snart, mina finaste hjärtslag.

Nämnde jag att denna lägenhet jag föll för,
nämnde jag att den har öppen brasa?


1 kommentar:

archive

people